Dumpstring och Solidariskt Kylskåp: vad är kopplingen?

Dumpstring och solidariskt kylskåp: vad finns det för relation?

 

Denna text är riktad främst till dumpstrare, men om du inte vet vad det är, så snackar vi om ”dumpster diving”, eller containerdykning. Fenomenet har funnits i flera år och det innebär, rent praktiskt, att leta efter mat som slängs i onödan i affärernas soptunnor. För vissa kan dumpstring betraktas som en livsstil och filosofi, som ett sätt att agera miljövänligt och ett ställningstagande mot konsumtionssamhället och dess svinn. För andra är det helt enkelt ett sätt att spara en slant eller till och med att överleva i brist på inkomst. Hur som helst, alla dumpstrare förstår vilka mängder som slängs i affärerna, något som oftast inte anas av andra. (Ett inblick kan man få i bilderna längre ner)

 

Visst sker svinnet i alla led, från jord till bord, men oftast är det hushållen som mest skuldbeläggs, och då verkar det som att det blir förhållandevis mindre viktigt för myndigheterna att bekämpa matsvinnet hos producenter och distributörer. Dumpstrare gör en samhällstjänst på det sättet, som inte ens räknas i den officiella statistiken, men ändå finns en del svåra begränsningar med dumpstring som lösning till matsvinnsproblemet: t ex att det är lite av en gråzon i lagen, att många butiker har låsta soptunnor eller kompressionscontainrar eller att det inte är möjligt för dem som har någon fysisk nedsättning. Däremot finns det väldigt positiva aspekter som Foodsharing-rörelsen och solidariskt kylskåp vill ta med sig från dumpstring. Det är ett relativt lätt sätt för många att engagera sig i matsvinnsfrågan och göra någonting åt det, samt den solidariska aspekten: man bör dela med sig (gratis) av maten som skulle ha slängts.

 

Vad har solidariskt kylskåp med dumpstring att göra?

Solikyl betyder för dumpstrare, praktiskt taget, att istället för att gräva i containrar kan man få maten direkt av affärerna vid stängningstid innan det slängs, och föra överflöden direkt ut till ett offentligt kylskåp/skafferi. Alla positiva aspekter med dumpstring kan behållas – det är öppet för vem som helst att delta, vi minskar matsvinnet hos affärerna och maten delas ut gratis till dem som behöver – medan de typiska begränsningarna som nämndes ovan kan överkommas. Foodsharing i Tyskland har visat att det är möjligt, och nu har vi börjat i Göteborg. Brödet, till exempel, som nu levereras varje tisdag och torsdag var inte alls åtkomligt för dumpstring. Vi har börjat med bröd som experiment tills vi kan få andra varor, och andra butiker har redan visat intresse för frågan (i och med att det inte finns transport- eller andra kostnader så är de mer villiga att skänka bort maten). Dumpstring bör fortsätta (så länge mataffärerna fortsätter slänga bra mat), men kanske bara tills vi får alla butiker att skänka bort överflödet till allmänheten? Och för det måste vi organisera oss väl som ett kollektiv, så att vi skapar ett samhälle med mindre slöseri och mer solidaritet, one fridge at a time!

Vad tycker ni?

 

Ett stort tack till följande dumpstrare och andra anonyma som delade med sig av sina bilder: Isadora Lopez, Nils Henriksson, Daniela Siira, Hanna Zidseni, Stina Hylén och Jakob Granqvist.