Under sommaren arrangerar KFUM sommarläger för ungdomar och ofta blir det en hel del mat (mest kött) över som vi nu hämtar en gång i veckan. Köttet har fortfarande flera dagar tills sista bäst-före datum och vi fryser ner det som får plats i våran frys.
Nedan ser ni allt kött som Sandra och Tomasz räddade förra veckan.
Är du mellan 18 och 26, har kunskap inom programmering eller design och vill få en 10% anställning under tre månader för att jobba på något coolt och meningsfullt projekt som främjar den kollaborativa ekonomin och digital demokratin? Digidem Lab erbjuder detta tillsammans med handledning i att planera och genomföra projektet.
Det finns olika projekt och idéer du kan välja:
bidra till utveckling av plattformen som Solikyl och flera andra maträddningsinitiativ runt om i världen använder;
sätta igång utvecklingen och designen av Göteborgs delningsplattform;
Testa olika digitala verktyg för direkt demokratisk deltagande; eller
Matsvinn är ett hett ämne. I och med att folk börjar inse hur löjligt det är med mängden mat som slängs i en värld med svältande människor och begränsade resurser, så börjar också pressen på de ansvariga att öka. Förra året fick vi se överallt reklam där Willys skröt med hur duktiga de var på att minska matsvinn, kanske i ett försök att locka fler miljömedvetna kunder. Går man in på deras webbsida så står det tydligt att de söker samarbetspartners. Vi som engagerar oss ideellt i kampen mot matsvinn tänkte bara: ”Det är goda nyheter!”. Bara några månader efter att vi startade det första solidariska kylskåpet och ett lyckat samarbete med Hemköp Masthugget så var det kanske dags att föreslå ett samarbete med Willys–butikerna som ligger i närheten av dem andra solidariska kylskåp,på Kvilletorget och i Kortedala bibliotek.
Men snart visade sig i ett underligt mejlutbyte att de inte verkar vara så seriösa som de påstår. Känslan vi får från denna konversationen är att de inte ger raka svar och hittar på en del ursäkter, men vi ska låta er avgöra. Tanken med Solikyl har varit från början att jobba så transparent och inkluderande som möjligt, så därför offentliggör vi hela samtalet (längst ner). Du kan också få ett bra inblick i hur branschen fungerar/tänker kring matsvinn.
Efter Willys kampanj om matsvinn kom deras nästa vid jul, och handlade förstås om att handla mer och mer
Först tackade Willys nej till ett samarbete, för att de trodde att vi inte nådde rätt målgruppen. Efter förklaringen om att Solikyl har faktiskt hjälpt många som verkligen behövde så var problemet av en annan natur. De utgick från att vi inte hanterade mat på ett säkert sätt, ett antagande som inte stämmer. Ok, än så länge… vi förstår när man är lite osäker på en liten organisation som man aldrig hört talas om och som vill rädda mat på ett innovativt och okonventionellt sätt, men när Willys kontinuerligt avvisar oss och lämnar våra frågor och argument obesvarade, då börjar vi att vara osäkra på dem.
Till slut kan vi bara ana och spekulera de verkliga anledningar till varför de utesluter oss från ett samarbete. Vi tror att man kan nog tjäna mer i marknadsföring genom att jobba med de stora etablerade välgörenhetsorganisationer. Det kan också bero på att det vi gör avskräcker dem. De vill nog att maten hamnar i en miljö som är begränsade till dem som anses vara de fattiga och behövande, och inte i lätt tillgängliga kylskåp. Vi vill däremot att maten hamnar hos de behövande OCH kommer till allmänheten, så att vi kan börja bygga på en modell som faktiskt kan minska matsvinn på en större skala, och samtidigt främja en villkorslös delningskultur och civilt engagemang. Självklart tycker vi att det är bra att mataffärer skänker sin mat till välgörenheten istället för att slänga, men frågan är: kan välgörenhetsorganisationer verkligen klara av mängden mat som alla butiker slänger? Den fråga har Willys inte heller svarat på, och i ett samtal vi hade med någon som är livsmedelsansvarig i en stor välgörenhetsorganisation fick vi reda på att de får så mycket att de också måste slänga. Sanningen är nog, tyvärr, att matsvinnet är så pass stort i Sverige att det inte kan bara döljas i de etablerade organisationer.
Det är också märkligt att sådana beslut ska fattas centralt. Vad är meningen då med att butikerna inte får bestämma själva vilka de vill inleda ett samarbete med? Är de som står längst upp i hierarkin de som kan bäst? I slutända spelar det nog inte så stor roll, eftersom butikscheferna är ofta så upptagna att de inte kan nås för att prata med några som är intresserad av att lösa deras matsvinnsproblem. Kanske problemet är att matsvinn inte anses alls vara ett problem! Det anses snarare vara en affärsmöjlighet på att göra reklam, skapa en image och locka fler kunder. Inte så konstigt, eftersom det är så marknadslogiken fungerar.
Vi som verkligen bryr oss om slöseri med jordens resurser och som vill lösa detta genom att ha en öppen, transparent och delaktig verksamhet ska fortsätta att bevaka och sätta press på de ansvariga när det behövs. Och du är mer än välkommen att vara med på detta!
